Kontingensargumentet

Först: Vad betyder ”kontingent”?

Något är kontingent om det är beroende av något annat för att existera.

Det betyder också att det inte måste existera. Det hade kunnat:

• inte existera alls
• existera på ett annat sätt
• ha andra egenskaper än det faktiskt har

Tänk på en penna.

Pennan existerar, men den var inte tvungen att existera. Någon tillverkade den, den består av olika material och den hade kunnat ha en annan färg, form eller storlek.

Samma sak gäller ett träd, en människa, en planet – och universum.

Universum består av olika delar och har särskilda egenskaper. Det hade kunnat vara annorlunda. Därför behöver vi fråga:

Varför existerar universum överhuvudtaget, och varför är det som det är?

Vad kan en beroende verklighet ytterst bero på?

Om universum är kontingent kan vi förenklat tänka oss tre alternativ:

• Det beror på en ändlig kedja av andra kontingenta saker.
• Det beror på en oändlig kedja av kontingenta saker.
• Kedjan når till slut något som inte självt är kontingent – något som existerar självständigt och inte behöver få sin existens från något annat.

Låt oss undersöka alternativen.

1. En ändlig kedja räcker inte

Föreställ dig: A ← B ← C ← D

D är beroende av C. C är beroende av B. B är beroende av A.

Men om A också är kontingent måste vi fortfarande fråga:

Vad är A beroende av?

Om svaret är ”ingenting”, trots att A är beroende till sin natur, har vi inte förklarat dess existens.

Problemet har bara flyttats bakåt.

Det måste därför finnas något som inte behöver få sin existens från något annat.

Kan kedjan vara en cirkel?

Tänk istället: A beror på B → B beror på C → C beror på A.

Det löser inte problemet.

Föreställ dig tre personer som säger: ”Jag betalar när han betalar.”

Den andra säger samma sak om den tredje, och den tredje säger samma sak om den första.

Ingen av dem har några pengar från början.

Att göra beroendet cirkulärt skapar inte det som alla saknar.

På samma sätt kan en samling saker som alla är beroende av något annat inte förklara sin egen existens bara genom att hänvisa till varandra.

2. Men tänk om kedjan är oändlig?

Anta att varje kontingent sak beror på en annan:

… ← A ← B ← C ← D ← universum

och att detta fortsätter utan början.

Problemet kvarstår.

Varje del av kedjan är fortfarande beroende. Ingen del har existensen självständigt.

Att lägga till fler beroende saker förändrar inte deras grundläggande natur.

Tänk på en oändlig rad tågvagnar där varje vagn dras av vagnen framför.

Även om du lägger till hur många vagnar som helst har du fortfarande inte förklarat vad som faktiskt ger tåget kraft att röra sig.

På samma sätt behöver en verklighet bestående av beroende saker ytterst något som inte självt är beroende.

3. Den oberoende verkligheten är Gud

Vi kommer därför fram till att det måste finnas något som är helt annorlunda från de kontingenta sakerna omkring oss:

• En verklighet som inte är beroende av något annat.
• Den är inte skapad av något annat.
• Den får inte sin existens från något annat.
• Den behöver ingenting utanför sig själv för att existera.
• Den existerar nödvändigt och självständigt.

Detta är Gud.

Gud är alltså inte bara ytterligare en sak i kedjan av beroende ting. Han är den oberoende och nödvändiga verkligheten som allt annat ytterst är beroende av.

Skapelsen behöver Honom. Han behöver inte skapelsen.

Det är precis denna verklighet som Koranen beskriver:

”Människor! Det är ni som är i behov av Allah, medan Allah är den Oberoende, den Prisade.”

Koranen 35:15

Och Allah säger:

”Allah – det finns ingen gud utom Han, den Levande, den som upprätthåller allt.”

Koranen 2:255

Allt annat är beroende, medan Gud är den som allt annat är beroende av.

Det uttrycks kanske allra tydligast i Sūrat al-Ikhlāṣ:

”Säg: Han är Allah, En. Allah, den som allt är beroende av. Han har inte avlat och är inte född. Och ingen är Hans like.”

Koranen 112:1–4

Varför måste Gud vara en?

Om det fanns flera yttersta, nödvändiga verkligheter måste vi fråga:

Vad skiljer dem åt? Varför har den ena något som den andra saknar?

Om deras skillnader behöver förklaras av något utanför dem är de inte längre fullständigt självständiga.

Den yttersta nödvändiga verkligheten måste därför vara en.

Och återigen säger Koranen:

”Säg: Han är Allah, En.”

Koranen 112:1

Vi började alltså med skapelsen: människor, föremål och universum – saker som är beroende och som inte måste existera.

Men beroende verkligheter kan inte ytterst förklara sin egen existens.

Därför måste det finnas en oberoende, självexisterande och nödvändig verklighet som allt annat är beroende av.

Det är Gud – Allah.

Och Koranen sammanfattar hela idén med några få ord:

اللَّهُ الصَّمَدُ

”Allah, den som allt är beroende av.”

Koranen 112:2