Profetior

Beduinernas profetia

När profeten Muhammed ﷺ beskrev några av Domedagens tecken nämnde han en profetia som fram till för bara några årtionden sedan hade verkat nästintill otänkbar.

Han sade:

”…att du ser de barfota, nakna och fattiga herdarna tävla i att uppföra höga byggnader.”

Sahih Muslim 8, Musnad Ahmad 2924

När han ombads förtydliga vilka dessa människor var förklarade han att de tillhörde araberna.

För den som känner till Mellanösterns historia är beskrivningen mycket specifik. Den syftar på beduinerna, Arabiska halvöns nomadfolk. I århundraden levde de ett enkelt och hårt liv i öknen. De försörjde sig främst som herdar och var ofta bland de fattigaste människorna i regionen. Att överleva i den arabiska öknen var i sig en ständig kamp, och beduinernas liv präglades av osäkerhet, fattigdom och beroendet av regn, boskap och handel.

Det anmärkningsvärda är att detta levnadssätt bestod under nästan hela deras historia. Även under de stora islamiska rikenas storhetstid levde många beduiner fortfarande under mycket enkla förhållanden.

Reseskildringar från 1900-talet bekräftar detta. Den brittiske upptäcktsresanden Sir Wilfred Thesiger beskrev i Arabian Sands hur beduinernas liv präglades av ständig osäkerhet. Ett uteblivet regn, en sjukdom eller ett angrepp från rövare kunde på kort tid göra en familj helt utblottad. Ännu på 1970-talet visade dokumentärer från Förenade Arabemiraten människor som levde på ett sätt som knappt hade förändrats på tusentals år – de bakade bröd i lerugnar, vallade sina djur och bodde i mycket enkla tält och hus.

Sedan inträffade en av de snabbaste samhällsförändringarna i modern historia.

På bara några årtionden förändrades beduinernas samhällen genom de enorma oljeinkomsterna. Tidigare ökenbyar utvecklades till några av världens rikaste städer. I dag är Dubai, Abu Dhabi, Riyadh och andra städer kända för sina moderna skyskrapor, sin avancerade arkitektur och sina gigantiska byggprojekt.

Men profeten ﷺ sade inte bara att de skulle bli rika.

Han sade att de skulle tävla om att bygga höga byggnader.

Det är just denna detalj som gör profetian särskilt anmärkningsvärd. I dag konkurrerar Gulfstaterna inte bara med resten av världen, utan även med varandra om att bygga högre, större och mer spektakulära byggnader. Burj Khalifa i Dubai är fortfarande världens högsta byggnad med sina 828 meter, samtidigt som Saudiarabien länge har arbetat med Jeddah Tower, som är planerad att bli ännu högre.

Ur ett historiskt perspektiv väcker detta en viktig fråga: varför skulle någon på 600-talet göra en så specifik förutsägelse?

Om Muhammed ﷺ hade velat hitta på övertygande profetior hade det varit betydligt mer rimligt att nämna dåtidens stormakter, såsom Rom eller Persien, som redan var kända för sina monumentala byggnadsverk och enorma rikedomar. Att i stället peka ut de fattiga beduinerna – människor som kämpade för sin dagliga överlevnad – och säga att just de en dag skulle tävla om att bygga världens högsta byggnader framstod som ytterst osannolikt.

Ändå är det precis detta som har skett.

Profetian om Bagdads belägring

När människor tänker på mongolernas framfart förknippas de ofta med ett av historiens mest brutala imperier. Under 1200-talet lade de stora delar av Asien och Mellanöstern under sig och lämnade efter sig städer i ruiner och miljontals döda. En av de mest tragiska händelserna var belägringen av Bagdad år 1258, då den muslimska huvudstaden förstördes och en stor del av dess befolkning massakrerades. Många historiker betraktar denna händelse som slutet på den islamiska guldåldern.

Det som är mindre känt är att profeten Muhammed ﷺ beskrev denna händelse över 600 år innan den ägde rum.

Han sade:

”En del av mitt folk kommer att slå sig ned på låg mark som kallas al-Basrah, vid en flod över vilken det finns en bro. Dess invånare kommer att vara många och staden kommer att bli en av muslimernas huvudstäder. Vid tidens slut kommer Qanturas ättlingar, med breda ansikten och små ögon, att komma dit. Stadens invånare kommer då att delas i tre grupper: en grupp flyr ut i öknen och går under, en annan söker säkerhet men går under, och den tredje bär sina barn på sina ryggar och strider mot angriparna – de är martyrerna.”

Sunan Abi Dawud 4306 – klassad som hasan av al-Albani

Vid första anblick kan hadithen verka allmän, men den innehåller en rad mycket specifika detaljer.

Profeten ﷺ beskriver först en muslimsk huvudstad som ännu inte existerade. När hadithen uttalades fanns inte Bagdad – staden grundades först år 762 e.Kr., mer än ett sekel senare, och blev huvudstad för det abbasidiska kalifatet. Med tiden utvecklades den till världens största centrum för kunskap, vetenskap och kultur, och vissa historiker menar att den var den första staden i historien med över en miljon invånare.

Hadithen säger vidare att staden skulle ligga vid floden Tigris och att det skulle finnas en bro över floden. Bagdad byggdes just vid Tigris, och broar förband stadens båda sidor – något som var avgörande för dess utveckling.

En annan detalj är namnet al-Basrah. Historiska källor berättar att ett av Bagdads områden och stadsportar faktiskt kallades Bab al-Basrah (Basrah-porten). Denna benämning användes av stadens invånare långt innan den mongoliska invasionen, vilket överensstämmer med hadithens beskrivning.

Profeten ﷺ beskriver också angriparna som ett folk med breda ansikten och små ögon, kallade Qanturas ättlingar. I den klassiska islamiska traditionen syftade detta på de centralasiatiska folken. Mongolerna passar denna beskrivning väl, både geografiskt och till sitt utseende.

År 1258 omringade Hulagu Khan och hans mongoliska armé Bagdad. Efter en kort belägring föll staden. De historiska skildringarna beskriver en katastrof utan motstycke. Bibliotek brändes, moskéer förstördes och hundratusentals människor dödades. Endast ett fåtal grupper skonades, medan större delen av stadens muslimska befolkning massakrerades. För den muslimska världen blev detta en av historiens största tragedier.

Det mest anmärkningsvärda är inte en enskild detalj, utan hur många detaljer som sammanfaller. Hadithen nämner en framtida muslimsk huvudstad som ännu inte existerade, dess geografiska läge, en bro över Tigris, ett område känt som al-Basrah, angriparnas kännetecken och den förödelse som skulle drabba stadens invånare. Alla dessa delar stämmer överens med den mongoliska belägringen av Bagdad flera hundra år senare.

Bysantinernas återkomst

En av Koranens mest anmärkningsvärda profetior handlar om det bysantinska rikets återhämtning – en händelse som inträffade medan profeten Muhammed ﷺ fortfarande levde.

Allah säger:

”Romarna har besegrats i det närmaste landet. Men efter sitt nederlag kommer de att segra inom tre till nio år. Allah har avgörandet både före och efter. Den dagen kommer de troende att glädjas åt Allahs seger.”

Koranen 30:2–5

För att förstå hur djärv denna profetia var måste man känna till den historiska situationen.

I början av 600-talet låg det bysantinska riket i krig med det persiska sassanidiska riket. Perserna hade vunnit en rad avgörande segrar och erövrat stora delar av det bysantinska territoriet, däribland Syrien, Palestina och Egypten. Jerusalem hade fallit och det heliga korset hade förts bort som krigsbyte. Situationen var så allvarlig att många ansåg att det bysantinska rikets undergång var oundviklig.

Det var mitt under denna period av total kris som Koranen gjorde ett mycket djärvt påstående: trots sitt förkrossande nederlag skulle romarna återvända och besegra perserna – och detta skulle ske inom tre till nio år.

Ur ett mänskligt perspektiv var detta en enorm risk. Om den angivna tidsperioden hade passerat utan att profetian uppfyllts, skulle Muhammed ﷺ enkelt ha kunnat avfärdas som en falsk profet. Frågan blir därför: varför göra en så specifik förutsägelse när alla omständigheter talade emot den?

Den berömde historikern Edward Gibbon, författare till The History of the Decline and Fall of the Roman Empire, kommenterade händelsen med orden:

”Vid den tidpunkt då denna förutsägelse uttalades kunde ingen profetia ha verkat mer avlägsen från sin uppfyllelse, eftersom de första åren av Herakleios regering tydde på det bysantinska rikets förestående upplösning.”

Trots detta förändrades utvecklingen dramatiskt. Kejsar Herakleios omorganiserade den bysantinska armén och inledde en rad framgångsrika fälttåg mot perserna. Omkring sju år efter Koranens uppenbarelse hade kriget vänt. Bysans återtog de områden som hade förlorats och besegrade slutligen det sassanidiska riket – helt inom den tidsram på tre till nio år som Koranen hade angett.

För muslimer är detta en av Koranens tydligaste historiska profetior. Den uttalades inte efter segern, utan när det bysantinska riket stod på randen till kollaps och nästan ingen kunde föreställa sig en sådan vändning. Ändå förutsade Koranen inte bara att romarna skulle segra, utan också när det skulle ske.

Det gröna Arabien

Arabien förknippas i dag framför allt med öken. När man tänker på den Arabiska halvön ser man framför sig enorma sanddyner, torrt landskap och ett klimat där växtlighet och vatten är en bristvara.

Men Koranens och hadithernas bild av Arabien innehåller en mycket intressant detalj: profeten Muhammed ﷺ förutsade att Arabien skulle återgå till att vara grönt och rikt på vatten.

Han sade:

”Den yttersta timmen kommer inte förrän Arabien återigen blir ängsmarker och floder.”

Sahih Muslim 157c

Lägg märke till ordet ”återigen”. Det är en viktig detalj. Uttalandet säger inte bara att Arabien en dag kommer att bli grönt – utan att landet kommer att återgå till ett tillstånd det tidigare har haft.

Det väcker en naturlig fråga: Har Arabien verkligen varit grönt tidigare?

Under lång tid var detta något som forskare hade begränsad kunskap om. När man ser på dagens Arabiska halvö är det svårt att föreställa sig att stora delar av området en gång kunde ha varit täckta av gräsmarker, sjöar och floder.

Men modern arkeologi och paleoklimatologi har förändrat vår bild av Arabias förflutna.

Forskare har upptäckt tydliga spår efter ett mycket fuktigare Arabien. Satellitbilder och arkeologiska undersökningar har identifierat tusentals gamla flodsystem som en gång korsade det som i dag är Saudiarabien. Man har även identifierat omkring 10 000 gamla sjöar.

Ännu mer anmärkningsvärt är de djur som har hittats.

Fossil från bland annat elefanter har upptäckts, och även flodhästar har lämnat spår efter sig i regionen. Detta är betydelsefullt eftersom flodhästar inte kan överleva i ett extremt torrt ökenklimat. De behöver vatten och tillgång till riklig vegetation.

Arkeologen Michael Petraglia, som varit involverad i forskningen kring ”Green Arabia”, har beskrivit upptäckterna genom att hänvisa till de tusentals gamla floderna och omkring 10 000 gamla sjöarna. Han påpekade också att fynden av elefanter och flodhästar visar hur mycket grönare och fuktigare Arabien en gång måste ha varit.

Det innebär att dagens ökenlandskap inte har varit konstant genom historien. Arabien har genomgått stora klimatförändringar och perioder då monsunregnen trängde långt längre in över halvön än de gör i dag.

Forskare har kopplat dessa förändringar till återkommande klimatcykler. Under vissa perioder har den indiska monsunen nått Arabien och fört med sig stora mängder nederbörd. Resultatet blev sjöar, floder, gräsmarker och ett rikt djurliv.

Detta gör profetians formulering särskilt intressant.

Profeten ﷺ levde på 600-talet i ett samhälle där man inte hade satellitbilder, klimatmodeller eller modern arkeologi. Ändå säger hadithen att Arabien en dag kommer att ”återgå” till ett landskap med ängar och floder – vilket samtidigt antyder att landet tidigare hade sett ut på detta sätt.

Men profetian är fortfarande inte fullständigt uppfylld. Arabien har ännu inte förvandlats till ett grönt landskap över hela halvön. Därför är detta inte ett exempel på en profetia som muslimer kan peka på och säga att den redan är helt uppfylld.

Och just därför är det viktigt att vara noggrann.

Det vi däremot redan kan konstatera är att den historiska delen av uttalandet – att Arabien tidigare varit mycket grönare och haft betydligt mer vatten – har fått starkt stöd genom modern forskning. Det framtida påståendet om att Arabien åter ska bli ett land med ängar och floder återstår däremot att se.

Ur ett islamiskt perspektiv blir frågan därför särskilt intressant: hur kunde en människa i 600-talets Arabien känna till att den till synes evigt torra halvön hade genomgått tidigare gröna perioder?

För den troende är detta ytterligare en pusselbit i en större bild. Koranen och profetens ﷺ uttalanden innehåller flera påståenden om naturen, historien och framtiden som väcker frågor som går långt utöver vad man skulle förvänta sig av en människa i den miljö där Muhammed ﷺ levde.

Och om profetian en dag uppfylls i den fulla betydelse som hadithen beskriver – med ett Arabien som åter blir präglat av grönska, ängar och floder – kommer den sista delen av profetian att få en ännu större betydelse.

Islams framväxt och de stora erövringarna

En av de mest anmärkningsvärda händelserna i världshistorien är islams snabba framväxt. På bara några årtionden gick en liten grupp troende, som tidigare hade varit förföljda och förtryckta i Mecka, från att vara en utsatt minoritet till att bygga ett rike som sträckte sig över några av världens mäktigaste civilisationer.

Det som gör denna utveckling särskilt intressant ur ett islamiskt perspektiv är att delar av denna framtid enligt muslimsk tradition hade förutsagts av profeten Muhammed ﷺ redan innan den hade någon synlig möjlighet att inträffa.

För att förstå hur osannolik situationen var måste man se på den historiska bakgrunden.

Under profetens ﷺ tid fanns två dominerande stormakter i världen: det bysantinska riket och det sassanidiska Persien. Dessa två imperier hade under århundraden varit de starkaste politiska och militära makterna i regionen.

Mellan dessa stormakter fanns Arabiska halvön – ett område som inte var en enad nation utan bestod av många rivaliserande stammar. Araberna hade aldrig tidigare varit politiskt enade under en gemensam ledare. De saknade ett stort organiserat imperium, en central regering och en armé som kunde jämföras med de stora civilisationerna runt omkring dem.

När profeten Muhammed ﷺ och hans följeslagare befann sig i Medina var situationen dessutom mycket kritisk. Muslimerna var fortfarande en liten grupp och hotades av Quraysh och deras allierade. Under slaget vid al-Ahzab (Diket) år 5 efter hijrah hade fienderna samlat en stor armé för att utplåna den muslimska gemenskapen.

Det var under denna svåra situation som en händelse inträffade.

När muslimerna grävde diket runt Medina stötte de på en stor sten som de inte kunde bryta. Profeten Muhammed ﷺ kom fram, tog en hacka och slog mot stenen.

I samband med detta sade han:

”Allahu Akbar! Jag har fått nycklarna till Sham (Storsyrien). Vid Allah, jag kan se dess röda palats just nu.”

Sedan slog han igen och sade:

”Allahu Akbar! Jag har fått nycklarna till Persien. Vid Allah, jag kan se det vita palatset i al-Mada'in.”

Efter det tredje slaget sade han:

”Allahu Akbar! Jag har fått nycklarna till Jemen. Vid Allah, jag kan se portarna till Sana'a från den plats där jag står.”

Fath al-Bari 7/458, även återberättad i al-Nasa'i

Vid första anblick verkar detta som en omöjlig förutsägelse.

Muslimerna befann sig då under belägring. De kämpade för sin egen överlevnad. Deras fiender stod utanför Medina med en enorm armé, och om belägringen hade lyckats hade den muslimska rörelsen kunnat försvinna helt.

Ändå talade profeten ﷺ inte om försvar eller överlevnad. Han talade om att framtidens muslimer skulle få kontroll över några av världens mäktigaste områden: Arabien skulle enas, Perserriket skulle falla och stora delar av det bysantinska territoriet skulle erövras.

Historiskt sett är det exakt detta som senare skedde.

Efter profeten Muhammeds ﷺ bortgång enades de arabiska stammarna under det muslimska ledarskapet. Därefter besegrade de muslimska arméerna det sassanidiska Persien, ett av historiens mäktigaste imperier, och tog över hela dess territorium.

Samtidigt besegrades det bysantinska riket i flera stora slag, och muslimska styrkor tog kontroll över stora områden som Syrien, Palestina och Egypten. Expansionen fortsatte sedan långt utanför dessa områden, från Arabiska halvön ända till Nordafrika och Spanien.

Det som gör denna utveckling anmärkningsvärd är kontrasten mellan utgångsläget och resultatet.

Historikern Barnaby Rogerson beskrev det på följande sätt:

”Man måste komma ihåg att de två stora supermakterna var det bysantinska riket och sassanidiska Persien. De var de dominerande makterna. Om man översätter det till moderna termer är det ungefär som om eskimåerna skulle ta sig an USA och Ryssland.”

För muslimer är denna profetia ett exempel på hur något som verkade fullständigt osannolikt från ett mänskligt perspektiv ändå inträffade. Det handlade inte om en liten lokal framgång, utan om en total förändring av den politiska kartan i världen.

Ur ett islamiskt perspektiv visar detta att profeten Muhammed ﷺ hade kunskap om en framtid som ingen människa i hans situation rimligen kunde förutse. Det som började som en liten förföljd gemenskap i Mecka blev inom några årtionden en civilisation som förändrade världshistorien.

Muslimska erövringen av Jerusalem

Islams första år präglades av förföljelse. De första muslimerna i Mecka var en liten och utsatt grupp som kämpade för sin överlevnad. Men inom några årtionden skulle samma grupp stå inför och besegra två av världens största stormakter: det bysantinska riket och det sassanidiska Persien.

En av de händelser som profeten Muhammed ﷺ förutsade var erövringen av Jerusalem.

Han sade:

”Räkna med sex saker före Timmen: min död, sedan erövringen av Bayt al-Maqdis (Jerusalem)…”

Sahih al-Bukhari 3176

När profeten ﷺ sade detta låg Jerusalem fortfarande under bysantinskt styre och muslimerna hade ingen makt över området. En framtida muslimsk erövring av staden var därför långt ifrån självklar.

Efter profetens ﷺ bortgång expanderade det muslimska riket snabbt. År 637 e.Kr. erövrades Jerusalem av Rashidun-kalifatet under den andra kalifen Umar ibn al-Khattab رضي الله عنه.

Jerusalem hade stor betydelse för muslimer eftersom staden var platsen för al-Aqsa-moskén och förknippades med profetens ﷺ nattliga resa (al-Isra wal-Mi'raj).

För muslimer är detta ett exempel på hur en händelse som nämndes av profeten ﷺ innan den verkade möjlig senare blev verklighet. En liten förföljd gemenskap i Mecka hade inom några årtionden nått en av världens mest betydelsefulla städer.

Profetian om Amwas-pesten

Efter profeten Muhammeds ﷺ bortgång drabbades det tidiga muslimska samhället av en av sina första stora prövningar. År 638 e.Kr. spred sig en svår pest i Syrien, känd som Amwas-pesten (Ta'un Amwas). Sjukdomen krävde tiotusentals människors liv och drabbade många muslimer under kalifen Umar ibn al-Khattabs رضي الله عنه tid.

Profeten Muhammed ﷺ hade redan nämnt att en sådan händelse skulle inträffa. Han sade:

”Räkna med sex saker före Timmen: min död, sedan erövringen av Bayt al-Maqdis (Jerusalem), och sedan en sjukdom som kommer att drabba er som en boskapspest…”

Sahih al-Bukhari 3176

När man ser på den historiska ordningen inträffade dessa händelser precis efter varandra: profeten ﷺ avled år 632 e.Kr., Jerusalem erövrades av muslimerna år 637 e.Kr., och året efter kom Amwas-pesten.

För många muslimer är detta intressant eftersom profeten ﷺ inte bara nämnde att en svår sjukdom skulle drabba muslimerna, utan placerade den efter två specifika historiska händelser som senare inträffade i samma ordningsföljd.

Profetian om khawarijernas / extremisternas framväxt

Profeten Muhammed ﷺ varnade för framväxten av en extrem grupp bland muslimerna som skulle kännetecknas av överdriven hårdhet och en felaktig förståelse av religionen.

Han sade:

”Det kommer att uppstå människor bland er vars bön kommer att få er att se ner på er egen bön, och vars fasta kommer att få er att se ner på er egen fasta. De kommer att recitera Koranen, men den kommer inte att gå längre än deras strupar. De kommer att lämna islam likt en pil som går rakt genom sitt byte.”

Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim

Historiskt framträdde denna grupp som khawarij under islams tidiga historia. De var kända för extremism, överdriven hårdhet och för att snabbt förklara andra muslimer som icke-muslimer på grund av synder eller meningsskillnader.

Trots att de ägnade sig åt mycket dyrkan blev deras förståelse av religionen så extrem att de började bekämpa andra muslimer och ansåg att många hade lämnat islam. Profeten ﷺ beskrev därför att deras recitation av Koranen inte skulle gå längre än deras strupar – de skulle läsa orden men inte förstå deras rätta innebörd.

Genom historien har grupper med liknande tankesätt återkommit. Många moderna extremistiska rörelser, såsom de som har inspirerats av takfiristiska idéer och grupper som IS och al-Qaida, är från denna vilseledda sekt khawarij: deras metoder är att överdriva i religionen, förklara andra muslimer som icke-muslimer/otrogna och använda våld mot oskyldiga.

Profetian om de stupades platser vid Badr

Slaget vid Badr år 624 e.Kr. var ett av de viktigaste slagen i islams tidiga historia. Muslimerna var numerärt underlägsna och stod inför Quraysh från Mecka i en strid som skulle få stor betydelse för den unga muslimska gemenskapens framtid.

Före slaget gick profeten Muhammed ﷺ ut på slagfältet tillsammans med en av sina följeslagare. Han pekade ut olika platser på marken och förutsade var vissa av Qurayshs män skulle dö.

I Sahih Muslim 1779 berättas:

”Då sade Allahs Sändebud ﷺ: ’Detta är platsen där den och den kommer att dödas.’ Han lade sin hand på marken och sade: ’Här och här.’ Ingen av dem föll någon annanstans än på den plats som Allahs Sändebud ﷺ hade angett.”

Sahih Muslim 1779

Det handlar alltså inte bara om en allmän förutsägelse om att människor skulle dö i slaget. Profeten ﷺ pekade ut bestämda platser på slagfältet och nämnde vilka personer som skulle dö där.

Efter slaget visade det sig att de personer som hade nämnts faktiskt låg döda på de platser som profeten ﷺ hade pekat ut.

För muslimer är detta ett särskilt intressant exempel eftersom förutsägelsen var både specifik och omedelbart möjlig att kontrollera. Den handlar om namn, platser och ett kommande slag – och berättelsen i Sahih Muslim beskriver sedan hur händelsen stämde överens med det profeten ﷺ hade sagt.

Tiden kommer att upplevas gå snabbare

Profeten Muhammed ﷺ beskrev flera tecken inför Domedagen, och ett av dem handlar om hur människor kommer att uppleva tiden.

Han sade:

”Timmen kommer inte att inträffa förrän tiden går snabbt: ett år blir som en månad, en månad som en vecka, en vecka som en dag, en dag som en timme, och en timme som tiden det tar för en palmkvast att brinna.”

Musnad Ahmad 10560

Hadithen beskriver alltså inte att kalendern bokstavligen skulle förändras, utan att människans upplevelse av tiden blir att den går allt snabbare.

Detta är något många människor i vår tid känner igen. Dagar, veckor och månader kan upplevas passera mycket snabbare än tidigare. Det moderna livet präglas dessutom av ständig stimulans, underhållning, sociala medier och ett enormt utbud av aktiviteter som snabbt fångar vår uppmärksamhet.

Vissa muslimska lärda har även förstått hadithen som att tiden kommer att kännas kort eftersom människor får mindre gjort av verkligt värde under den tid de har.

Mord utan att någon vet varför

Profeten Muhammed ﷺ varnade för en tid då meningslöst och oförklarligt dödande skulle bli vanligt.

Han sade:

”En tid kommer då mördaren inte vet varför han har dödat, och den dödade inte vet varför han blev dödad.”

Sahih Muslim 2908a

Hadithen beskriver något mer än vanliga konflikter där det finns en tydlig orsak. Den målar upp en tid då människor dödas utan att ens förstå varför – där våldet blir så meningslöst att både gärningsmannen och offret saknar en begriplig anledning.

När man ser på modern historia finns många exempel på massdödande, terror och attacker där oskyldiga människor har dödats utan att själva ha haft någon del i konflikten. Även på individnivå förekommer mord där offret och ibland även omgivningen har svårt att förstå motivet.

Profetian är därför särskilt stark som en varning om normaliseringen av meningslöst våld. Den säger inte att mord är något nytt, utan beskriver en tid då dödandet blir så utbrett och irrationellt att själva orsaken till mordet går förlorad.

För muslimer är detta ännu ett exempel på hur profeten ﷺ beskrev framtida samhällsförhållanden som senare fått tydliga paralleller i historien.

Öppet sexuellt omoraliskt beteende

Profeten Muhammed ﷺ beskrev att ett tecken före Domedagen skulle vara att sexuella synder inte längre bara skulle ske i det dolda, utan bli öppna inför människor.

Abdullah ibn Amr رضي الله عنه berättade att profeten ﷺ sade:

”Timmen kommer inte att etableras förrän människor kommer att ha samlag med varandra på vägen, precis som åsnor gör.”

Abdullah frågade: ”Kommer detta verkligen att hända?” Profeten ﷺ svarade: ”Ja, det kommer verkligen att hända.”

Sahih Ibn Hibban 6767 – klassad som sahih av Shu‘ayb al-Arna’ut

Profeten ﷺ sade även:

”Bland Timmens tecken är att olagligt sexuellt umgänge kommer att bli utbrett.”

Sahih al-Bukhari 6808

Haditherna beskriver inte att sexuella synder skulle vara något nytt, eftersom sådant har funnits i alla tider. Det som betonas är att det skulle bli öppet, synligt och mindre skamfyllt i samhället.

I modern tid har sexualisering blivit mer synlig genom internet, sociala medier, pornografi och förändrade samhällsnormer. Även offentliga händelser har uppmärksammats där sexuella handlingar har skett på platser där andra människor befunnit sig. Ett exempel i Sverige är ett uppmärksammat fall där ett par hade samlag i åkattraktionen Kärlekstunneln på Gröna Lund, trots att personal försökte ingripa.

SVT

Det intressanta med denna profetia är att profeten Muhammed ﷺ levde i en tid där alla religioner och folkgrupper ansåg detta vara skamligt och fel. Att göra en sådan profetia i den tid han levde visar verkligen på hans profetskap och ärlighet.

Sexuell omoral och nya sjukdomar

Profeten Muhammed ﷺ beskrev att när sexuella synder blir öppna och utbredda i ett samhälle kan sjukdomar och plågor uppstå på ett sätt som tidigare generationer inte hade känt till.

Han sade:

”Aldrig sprids omoral (zina) bland ett folk så att de begår den öppet, utan att sjukdomar och plågor som inte var kända bland deras föregångare sprids bland dem.”

Sunan Ibn Majah 4019

Hadithen beskriver en varning om att ett samhälle där sexuellt riskbeteende blir vanligt kan drabbas av allvarliga konsekvenser.

Ett exempel som ofta nämns är HIV/AIDS, som identifierades som en global epidemi under 1980-talet och som tidigare generationer inte kände till på samma sätt.

Utöver HIV finns flera sexuellt överförbara infektioner som spridits mycket snabbare efter att otukt normaliserats, exempelvis syfilis, gonorré, klamydia, herpes och HPV.

Barn kommer att behandla sina föräldrar med respektlöshet

Profeten Muhammed ﷺ beskrev ett tecken före Domedagen där relationen mellan barn och föräldrar skulle förändras.

Han sade:

”Bland Timmens tecken är att slavinnan kommer att föda sin härskarinna.”

Sahih al-Bukhari 50, Sahih Muslim 9

Klassiska lärda har gett flera förklaringar till denna hadith. En av dem som nämns är att den syftar på en tid då barn kommer att behandla sina mödrar och föräldrar med sådan respektlöshet att rollerna nästan vänds upp och ner – där barnet beter sig som en hård herre och föräldern som en underordnad.

Det handlar alltså inte nödvändigtvis om bokstavligt slaveri, utan om en förändring i familjerelationer där barn kan börja försumma, förolämpa eller överge sina föräldrar.

I många moderna samhällen har familjebanden förändrats kraftigt. Individualism och ett starkt fokus på självständighet har i vissa fall bidragit till att äldre föräldrar isoleras, lämnas utan stöd eller behandlas med respektlöshet av sina egna barn.

Vem från profetens ﷺ familj skulle först dö efter honom?

Bland de sista stunderna i profeten Muhammeds ﷺ liv berättade han en sak för sin dotter Fatimah رضي الله عنها som var en framtida förutsägelse.

När profeten ﷺ låg på sin dödsbädd kallade han Fatimah till sig och viskade något till henne. Hon började gråta. Sedan viskade han något annat till henne, och då log hon och skrattade.

Aisha رضي الله عنها frågade senare om detta, och Fatimah berättade:

”Profeten ﷺ sade till mig: ’Jibril brukade gå igenom Koranen med mig en gång varje år, men i år gick han igenom den med mig två gånger. Jag tror inte att det betyder något annat än att min tid har kommit (att gå bort). Och du kommer att vara den första av min familj som följer efter mig.’ Då grät jag. Sedan sade han: ’Är du inte nöjd med att du kommer att vara ledarinnan bland de troende kvinnorna i Paradiset?’ Då skrattade jag.”

Sahih al-Bukhari 3624, Sahih Muslim 2450

Profeten ﷺ dog år 632 e.Kr. Kort därefter, ungefär sex månader senare, avled Fatimah رضي الله عنها. Hon blev därmed den första ur profetens ﷺ närmaste familj att gå bort efter honom.

För muslimer är detta anmärkningsvärt eftersom profeten ﷺ inte bara förutsade sin egen nära förestående död, utan även vem ur hans familj som skulle följa honom först – något som sedan inträffade precis som han hade sagt.

Profetian om Umars och Uthmans martyrskap

Vid ett tillfälle gick profeten Muhammed ﷺ upp på berget Uhud tillsammans med Abu Bakr رضي الله عنه, Umar رضي الله عنه och Uthman رضي الله عنه. När de stod på berget började Uhud att skaka.

Då sade profeten ﷺ:

”Var stadigt, Uhud, för på dig finns ingen annan än en profet, en sannfärdig (Siddiq) och två martyrer.”

Sahih al-Bukhari 3675

Profeten ﷺ beskrev sig själv som profet och Abu Bakr رضي الله عنه som Siddiq (den sannfärdige), vilket redan var känt. Men han nämnde även att Umar رضي الله عنه och Uthman رضي الله عنه skulle bli martyrer.

Flera år senare uppfylldes detta.

Umar رضي الله عنه blev den andra kalifen efter profeten ﷺ och Abu Bakr. Under hans styre var det muslimska samhället starkt och stabilt. Men han blev senare mördad under bönen av Abu Lu’lu’ah, som attackerade honom med en förgiftad dolk. Umar رضي الله عنه dog av sina skador och blev därmed martyr medan han ledde bönen.

Efter Umar رضي الله عنه blev Uthman رضي الله عنه den tredje kalifen. Under hans tid uppstod stora interna konflikter. En grupp rebeller spred anklagelser mot honom, belägrade hans hem och bröt sig till slut in. Uthman رضي الله عنه mördades medan han läste Koranen.

För muslimer är detta en anmärkningsvärd profetia eftersom profeten ﷺ flera år tidigare nämnde två specifika personer och beskrev att de skulle dö som martyrer – något som senare inträffade med både Umar och Uthman رضي الله عنهما.

Kvinnor som är ”klädda men nakna”

Profeten Muhammed ﷺ beskrev ett tecken inför Domedagen där vissa kvinnor skulle vara ”klädda men nakna”.

Han sade:

”Kvinnor som är klädda men nakna…”

Sahih Muslim 2128

Uttrycket ”klädda men nakna” har förklarats av många lärda som att personen bär kläder, men att kläderna inte längre uppfyller sitt syfte av täckning och blygsamhet. Det kan syfta på kläder som är mycket tunna, genomskinliga, korta eller så åtsittande att kroppen fortfarande framhävs trots att tyg finns på kroppen.

Hadithen beskriver alltså inte människor som bokstavligen saknar kläder, utan en förändring i hur kläder används och hur kroppen visas inför andra. Kläderna finns fysiskt, men deras funktion som skydd, anständighet och täckning försvinner.

För muslimer ses detta som en beskrivning av en framtida utveckling där gränserna kring blygsamhet och offentlig framställning förändras, och där sådant som tidigare ansågs privat blir mer synligt och accepterat.

Nyheten om en armé långt borta

Profeten Muhammed ﷺ beskrev en händelse som inträffade hundratals kilometer bort, innan någon nyhet hade hunnit nå Medina.

Anas ibn Malik رضي الله عنه berättade:

”Profeten ﷺ informerade människorna om Zayds, Ja‘fars och Ibn Rawahas död innan nyheten om deras död hade nått dem. Han sade medan hans ögon fylldes av tårar: ’Zayd tog fanan och blev martyr, sedan tog Ja‘far fanan och blev martyr, sedan tog Ibn Rawahah fanan och blev martyr. Till slut tog en av Allahs svärd fanan – och Allah gav dem (muslimerna) seger.’”

Sahih al-Bukhari 1246

Händelsen syftar på slaget vid Mu’tah år 629 e.Kr., ett av de första stora mötena mellan muslimerna och det bysantinska riket. Den muslimska armén, som bestod av ungefär 3 000 män, mötte en betydligt större styrka bestående av bysantinska soldater och deras allierade.

Profeten ﷺ hade utsett tre befälhavare i en bestämd ordning. Den första var Zayd ibn Harithah رضي الله عنه, som bar den muslimska fanan. När han dödades tog Ja‘far ibn Abi Talib رضي الله عنه över och fortsatte striden tills även han blev martyr. Därefter tog Abdullah ibn Rawahah رضي الله عنه fanan, men även han föll i striden.

Efter att de tre befälhavarna hade stupat tog Khalid ibn al-Walid رضي الله عنه över ledningen. Han fick senare smeknamnet ”Allahs svärd” (Sayf Allah). Genom sin militära skicklighet lyckades han organisera den muslimska armén, hindra en total förlust och föra tillbaka soldaterna säkert till Medina.

Det mest anmärkningsvärda med denna berättelse är att profeten ﷺ beskrev händelseförloppet i realtid medan slaget pågick långt bort. Människorna i Medina hade ännu inte fått någon rapport om vad som hade hänt, men profeten ﷺ berättade vem som hade burit fanan, vilka som hade dött och hur slaget slutade.

Islam kommer att nå hela världen

Profeten Muhammed ﷺ beskrev att islam inte skulle förbli en lokal religion begränsad till Arabiska halvön, utan att dess budskap skulle spridas över världen och nå människor i många olika länder och samhällen.

Han sade:

”Denna sak (islam) kommer utan tvekan att nå varje plats som natten och dagen når. Allah kommer inte att lämna något hus av lera eller hår utan att Han låter denna religion träda in i det. Genom den kommer den ädle att hedras och den förnedrade att förnedras. Allah kommer att ära den som accepterar islam och förnedra den som avvisar den.”

Musnad Ahmad 16957 – klassad som sahih av vissa hadithlärda

När profeten ﷺ uttalade dessa ord befann sig muslimerna i en mycket svag position. I början av islam var de en liten grupp i Mecka som utsattes för förföljelse, bojkott och våld. De hade ingen stor armé, inget mäktigt rike och inget globalt inflytande. Ur ett historiskt perspektiv verkade det osannolikt att denna lilla rörelse skulle spridas utanför Arabien och påverka stora delar av världen.

Men efter profetens ﷺ död spreds islam snabbt. Inom några årtionden hade muslimska riken nått områden från Persien och Centralasien i öster till Nordafrika och delar av Europa i väster. Med tiden etablerades muslimska samhällen i många olika civilisationer och kulturer.

Idag finns islam på alla kontinenter. Från Indonesien och Malaysia i Asien, till Afrika söder om Sahara, Mellanöstern, Europa och Amerika finns miljontals muslimska samhällen. Islam är idag en av världens största religioner med omkring två miljarder anhängare.

Det som gör denna profetia anmärkningsvärd för muslimer är sammanhanget där den uttalades. Den sades inte av en härskare med ett stort imperium bakom sig, utan av en profet vars följare vid den tiden var en liten och förföljd grupp. Trots detta beskrev han att budskapet skulle lämna Arabien och nå platser som då låg långt bortom deras föreställningsvärld.

Muslimer kommer att vara många, men ändå bli övermannade

Profeten Muhammed ﷺ beskrev en tid då muslimerna skulle vara mycket många, men trots sitt stora antal skulle de förlora sin styrka och bli utsatta för angrepp från andra folk.

Han sade:

”Folken kommer snart att kalla på varandra för att angripa er, precis som människor bjuder in varandra att dela deras maträtt.” De frågade: ”Är det för att vi kommer att vara få till antalet vid den tiden?” Han svarade: ”Nej, ni kommer att vara många vid den tiden, men ni kommer att vara som skummet och skräpet som förs bort av en flod. Allah kommer att ta bort fruktan för er ur era fienders bröst och kasta al-wahn i era hjärtan.” De frågade: ”Vad är al-wahn?” Han svarade: ”Kärlek till denna värld och hat mot döden.”

Sunan Abi Dawud 4297 – klassad som sahih av al-Albani

Det anmärkningsvärda är att profeten ﷺ inte förutsade att muslimerna skulle bli få. Tvärtom sade han uttryckligen att de skulle vara många. Problemet skulle i stället vara att deras stora antal inte längre skulle motsvaras av verklig styrka, enighet och beslutsamhet.

Detta kan särskilt jämföras med utvecklingen under 1800- och 1900-talen. Trots att muslimska befolkningar var mycket stora förlorade de flesta muslimska imperier successivt sin politiska och militära självständighet. Stora delar av den muslimska världen hamnade under europeiskt kolonialt styre eller utsattes för utländsk militär och politisk dominans.

Hadithens bild av människor som ”kallar på varandra för att angripa er” har därför av många muslimer uppfattats som särskilt slående. Ett stort antal muslimer skulle finnas, men deras antal skulle inte automatiskt ge dem makt eller skydd.

Profeten ﷺ identifierade dessutom orsaken: wahn – ”kärlek till denna värld och hat mot döden”. Poängen är alltså att problemet enligt hadithen inte främst skulle vara bristen på människor, utan en inre svaghet där materiella intressen, rädsla och ovilja att göra uppoffringar gör ett stort samhälle svagt.

Profetian beskriver därmed en paradox: många till antalet, men svaga i praktiken. För muslimer är detta en särskilt intressant beskrivning eftersom den inte bara förutsäger en framtida situation utan även förklarar vilken typ av inre svaghet som skulle ligga bakom den.

Plötsliga dödsfall kommer att öka

Profeten Muhammed ﷺ nämnde att en ökning av plötsliga dödsfall skulle vara ett av tecknen på Domedagen.

Han sade:

”…och att plötsliga dödsfall kommer att öka.”

Musnad Ahmad 6633

Det som gör denna profetia intressant är att plötslig död i modern tid kan ske på många olika sätt – exempelvis genom plötsligt hjärtstopp, stroke, olyckor och andra akuta medicinska tillstånd. En person kan verka frisk och ändå dö utan någon längre tids sjukdom eller tydliga varningssignaler.

Kalifatet skulle vara i trettio år – därefter skulle monarki följa

Profeten Muhammed ﷺ förutsade att det rättledda kalifatet efter hans död skulle vara under en begränsad period och därefter övergå till ett annat slags styre.

Han sade:

”Kalifatet kommer att vara i min ummah i trettio år, därefter kommer det att vara monarki.”

Jami‘ at-Tirmidhi 2226 – klassad som hasan

Det anmärkningsvärda är hur exakt de trettio åren passar in på den tid som följde efter profetens ﷺ död.

Efter honom blev Abu Bakr رضي الله عنه kalif och regerade i ungefär två år. Därefter följde Umar رضي الله عنه, som regerade i omkring tio år, och sedan Uthman رضي الله عنه, som regerade i omkring tolv år. Därefter blev Ali رضي الله عنه kalif i ungefär fem år. Efter Ali رضي الله عنه blev hans son al-Hasan رضي الله عنه ledare under en kort period. Han överlämnade därefter ledarskapet till Mu‘awiyah رضي الله عنه, vilket markerade början på den umayyadiska dynastin och en övergång till ett mer dynastiskt styre.

När man räknar samman dessa perioder får man trettio år.

Berättaren Safinah رضي الله عنه betonade själv denna exakthet. Han bad Sa‘id att räkna Abu Bakrs, Umars, Uthmans och Alis perioder. När de räknade samman dem fann de att de uppgick till trettio år.

Det intressanta är alltså att hadithen inte bara säger att ett kalifat skulle komma, utan även anger dess ungefärliga längd och vad som skulle följa efter det. Den historiska utvecklingen efter profeten ﷺ följer denna tidsram på ett mycket nära sätt.

Ränta kommer att bli så utbredd att även den som undviker den påverkas

Profeten Muhammed ﷺ förutsade att en tid skulle komma då ränta (riba) skulle bli så utbredd att även den som försöker undvika den ändå skulle påverkas av dess konsekvenser.

Han sade:

”En tid kommer över människorna då de kommer att konsumera riba.” De frågade: ”Alla människor?” Han svarade: ”Den som inte konsumerar den kommer att påverkas av dess damm.”

Musnad Ahmad 10191

Beskrivningen är särskilt intressant eftersom ränta i islam är förbjuden. Trots detta förutsade profeten ﷺ att den skulle bli så omfattande att även den som personligen försöker undvika den skulle påverkas indirekt.

I dagens ekonomiska system är ränta en central del av många människors och staters ekonomi. Bolån, lån, kreditkort, företagsfinansiering och statsobligationer är exempel på områden där ränta spelar en stor roll. Även den som inte själv tar ett räntebaserat lån kan påverkas genom priser, inflation, banker, statsskulder och den globala ekonomin.

Ett tydligt exempel var finanskrisen 2008, då problem på de globala kredit- och finansmarknaderna utvecklades till en omfattande ekonomisk kris som påverkade människor världen över.

Hadithens uttryck ”dess damm” är därför särskilt slående: poängen är inte nödvändigtvis att varje människa själv kommer att ta ränta, utan att räntesystemet blir så utbrett att dess konsekvenser även når dem som försöker hålla sig borta från det.

Profetens ﷺ första hustru att dö efter honom skulle vara den mest givmilda

Profetens ﷺ hustrur frågade honom en gång:

”Vem av oss kommer att vara den första som följer efter dig?”

Han ﷺ svarade:

”Den av er vars hand är längst.”

Aisha رضي الله عنها förklarade senare att detta inte syftade på den bokstavligt längsta handen, utan på den som var mest givmild. Zaynab bint Jahsh رضي الله عنها brukade arbeta med sina händer och sedan ge det hon tjänade i välgörenhet.

Aisha رضي الله عنها berättade:

”Zaynabs hand var den längsta av oss, eftersom hon brukade arbeta med sina händer och ge i välgörenhet.”

Och det visade sig att Zaynab رضي الله عنها blev den första av profetens ﷺ hustrur som dog efter honom.

Det intressanta är att profeten ﷺ använde uttrycket ”den längsta handen”, vilket först kunde förstås bokstavligt. Men när händelsen senare inträffade stod det klart att han syftade på hennes stora generositet. Zaynab رضي الله عنها blev därmed både den mest givmilda och den första av hans hustrur att gå bort efter honom.

Muslimerna skulle erövra Egypten – och profeten ﷺ gav råd om hur dess invånare skulle behandlas

Profeten Muhammed ﷺ förutsade att muslimerna skulle komma att erövra Egypten, trots att landet vid den tiden låg utanför det muslimska området.

Abu Dharr رضي الله عنه berättade att Allahs Sändebud ﷺ sade:

”Ni kommer snart att erövra Egypten, ett land där man använder qirat. När ni erövrar det, behandla dess invånare väl, för ni har med dem en skyldighet genom blodsband eller äktenskap.” ”Och när ni ser två personer tvista om en yta motsvarande en tegelsten, lämna då den platsen.”

Sahih Muslim 2543

Profetian är intressant eftersom Egypten vid denna tid ännu inte var under muslimskt styre. Flera år efter profetens ﷺ död, under kalifen Umar ibn al-Khattab رضي الله عنه, erövrades Egypten av de muslimska styrkorna under ‘Amr ibn al-‘As رضي الله عنه, omkring år 639–642 e.Kr.

Hadithen innehåller dessutom mer än själva förutsägelsen om erövringen. Profeten ﷺ gav också ett konkret råd: att behandla Egyptens befolkning väl. Han nämnde dessutom att det skulle finnas nära relationer mellan muslimerna och egyptierna genom blodsband och äktenskap.

Abu Dharr رضي الله عنه berättade även att han senare såg två personer i Egypten gräla om ett mycket litet område – ungefär storleken av en tegelsten – och att han därför lämnade platsen, precis i enlighet med profetens ﷺ råd.

Muslimer kommer att införa religiösa innovationer

Profeten Muhammed ﷺ varnade tydligt för att människor i framtiden skulle införa nya saker i religionen, trots att de skulle ha blivit varnade för detta.

Han ﷺ sade:

”De värsta sakerna är de nyuppfunna sakerna, för varje nyuppfunnen sak är en innovation, varje innovation är villfarelse, och varje villfarelse leder till Elden.”

Sunan an-Nasa’i 1578 – klassad som sahih av al-Albani; se även Sahih Muslim

Samtidigt förutsade profeten ﷺ att sådana religiösa innovationer faktiskt skulle uppstå bland hans ummah. I en annan hadith sade han ﷺ:

”Några av mina följeslagare kommer att komma till mig vid min källa. När jag känner igen dem kommer de att föras bort från mig. Jag kommer att säga: ’Mina följeslagare!’ Då kommer det att sägas: ’Du vet inte vad de införde efter dig.’”

Sahih al-Bukhari 6582

Detta är intressant eftersom profeten ﷺ både förbjöd religiösa innovationer och förutsade att de trots detta skulle uppstå bland muslimerna.

När man jämför den tidiga muslimska generationens religiösa praktik med vissa senare muslimska samhällen kan man se många olika religiösa sedvänjor som inte fanns på samma sätt under profetens ﷺ tid. Dessa kan vara allt från mindre förändringar i religiös praxis till handlingar som av vissa lärda betraktas som mycket allvarliga, exempelvis att rikta dyrkan eller åkallan till gravar och avlidna personer.

Profetian om drömmen

Profeten Muhammed ﷺ sade:

”Jag såg i min dröm att jag gjorde sujūd i lera och vatten.”

Sahih al-Bukhari 813

Vid den tiden var himlen klar och inga moln syntes. Plötsligt kom ett moln och det började regna. Profeten ﷺ ledde bönen, och regnet gjorde marken lerig.

Efter bönen såg följeslagaren lera på profetens ﷺ panna och näsa, precis som i drömmen. Detta blev en bekräftelse på drömmen.

Profetian om att recitera Koranen för berömmelse

Profeten Muhammed ﷺ sade:

”Recitera, allt är gott. Snart kommer det att finnas människor som rätar den (Koranen) så som en pil rätas. De kommer att få sin belöning i denna värld, men inte i det kommande livet.”

Sunan Abi Dawud, bok 2, hadith 440 – klassad som sahih av al-Albani

Profeten ﷺ sade detta när han kom till en grupp människor som reciterade Koranen. Han förutsade att det i framtiden skulle komma människor som blev mycket skickliga på att recitera Koranen och gjorde recitationen mycket exakt och vacker, men som gjorde det för världslig belöning, exempelvis berömmelse, status eller människors uppskattning.

Poängen är alltså inte att det är fel att recitera Koranen vackert eller korrekt. Det som kritiseras är avsikten bakom recitationen – att göra det för berömmelse och världslig vinning i stället för för Guds skull.

Profetian om pengar från halal och haram

Profeten Muhammed ﷺ sade:

”Det kommer en tid då människor inte kommer att bry sig om varifrån de tjänar sina pengar, vare sig det är på ett tillåtet eller otillåtet sätt.”

Sahih al-Bukhari 2083

Profetian handlar om att människor kommer att bli likgiltiga inför om deras pengar är halal eller haram. De kommer att sätta pengar och ekonomisk vinning framför frågan om inkomsten är tillåten enligt islam.

Det betyder inte att det är fel att vara rik eller att tjäna mycket pengar. Det som varnas för är att tjäna pengar genom förbjudna eller orättvisa metoder, såsom stöld, bedrägeri, hasardspel eller utpressning.

Profetian om att makt ges till de som inte förtjänar den

Profeten Muhammed ﷺ sade:

”När förtroendet går förlorat, vänta då på den yttersta timmen.”

De frågade: ”Hur kommer förtroendet att gå förlorat, O Allahs Sändebud?”

Han ﷺ svarade:

”När makt och ansvar ges till dem som inte förtjänar det, vänta då på den yttersta timmen.”

Sahih al-Bukhari 6496

Profetian handlar om att ett samhälle kommer att förlora förtroende och ansvarstagande när viktiga positioner och makt ges till människor som inte är lämpade för dem.

Det handlar alltså inte bara om politiska ledare. Det kan även syfta på människor som får viktiga ansvarsområden trots att de saknar kompetens, pålitlighet eller moral för uppgiften.

För muslimer är detta ett tecken på den yttersta tiden: när människor börjar ge ansvar till fel personer och inte längre värdesätter förtjänst och pålitlighet, är det enligt hadithen ett tecken på att den yttersta timmen närmar sig.