Vetenskapliga bevis i Koranen

Vatten

I Surah Al-Anbiya uppenbarades:

”Vi har skapat allt levande av vatten. Vill de då inte tro?” (Koranen 21:30)

Det var först efter uppfinningen av mikroskopet som vetenskapen bekräftade att alla levande organismer till största del består av vatten.

I de torra öknarna i Arabien var det knappast troligt att någon på 600-talet skulle kunna gissa att allt liv har sitt ursprung i vatten.

Universum

I Surah Al-Anbiya står det också:

”Har inte de som förnekar sett att himlarna och jorden var en sammanhängande massa, och Vi skilde dem åt?” (Koranen 21:30)

År 1929 lade den amerikanske astronomen Edwin Hubble fram det som idag kallas Hubbles lag, som visar att alla himlakroppar rör sig bort från jorden i proportion till sitt avstånd — ju längre bort de är, desto snabbare rör de sig.

Kort därefter upptäckte han även att galaxerna rör sig bort från varandra, vilket innebär att universum expanderar.

Detta lade grunden för Big Bang-teorin, som säger att universum uppstod för cirka 12–15 miljarder år sedan från en extremt het och tät punkt, och att universum sedan dess har expanderat från denna punkt.

År 1965 fick radioastronomerna Arno Penzias och Robert Wilson Nobelpriset för en upptäckt som bekräftade Big Bang-teorin.

När man reflekterar över Koranens vers — ”himlarna och jorden var en sammanhängande massa, och Vi skilde dem åt” — blir det slående hur Koranen redan på 600-talet uttryckte en sanning som vetenskapen först 1400 år senare började förstå.

Och Allah vet bäst.

Embryologi

I Heliga Koranen beskriver Gud människans embryonala utvecklingsstadier:

”Vi skapade människan av en utsöndring av lera. Sedan gjorde Vi honom till en droppe i en fast plats. Sedan gjorde Vi droppen till en alaqah (blodsugare, upphängd sak och blodkoagel), sedan gjorde Vi alaqah till en mudghah (tuggat ämne)…” (Koranen 23:12–14)

Det arabiska ordet alaqah har tre bokstavliga betydelser:

• Blodsugare
• Upphängd sak
• Blodkoagel

När man jämför en blodsugare med ett embryo i alaqah-stadiet ser man likheter mellan de två. Embryot vid detta stadium får näring från moderns blod, likt en blodsugare som livnär sig på andras blod.

Den andra betydelsen av ordet alaqah är ”upphängd sak”. Detta kan vi se i figur 2 och 3, där embryot är upphängt under alaqah-stadiet i moderns livmoder.

Den tredje betydelsen av ordet alaqah är ”blodkoagel”. Embryots och dess hinnors yttre utseende under alaqah-stadiet liknar ett blodkoagel. Detta beror på den relativt stora mängden blod som finns i embryot under detta stadium (se figur 4). Dessutom cirkulerar inte blodet i embryot förrän i slutet av tredje veckan. Således är embryot vid detta stadium som ett blodkoagel.

De tre betydelserna av ordet alaqah motsvarar noggrant beskrivningarna av embryot under alaqah-stadiet.

Nästa stadium som nämns i versen är mudghah-stadiet. Det arabiska ordet mudghah betyder ”tuggat ämne”. Om man tuggar ett tuggummi och sedan jämför det med ett embryo i mudghah-stadiet, ser man att embryot vid detta stadium får utseendet av ett tuggat ämne. Detta beror på somiterna på embryots rygg, som ”påminner något om tändertryck i ett tuggat ämne” (se figur 5 och 6).

Hur kunde Muhammed, frid och välsignelser över honom, möjligtvis ha känt till allt detta för 1400 år sedan, när forskare först nyligen upptäckte det med hjälp av avancerad utrustning och kraftfulla mikroskop som inte existerade vid den tiden? Hamm och Leeuwenhoek var de första forskarna som observerade mänskliga spermier med ett förbättrat mikroskop år 1677 — mer än 1000 år efter Muhammed. De trodde felaktigt att spermien innehöll en miniatyriserad färdig människa som växte när den avsattes i kvinnans könsorgan.

Professor Emeritus Keith L. Moore är en av världens mest framstående forskare inom anatomi och embryologi och författare till boken The Developing Human, som har översatts till åtta språk och används som vetenskapligt referensverk.

Himlens skydd

I Surah Al-Anbiya säger Allah (SWT):

”Och Vi gjorde himlen till ett skyddande tak, men de vänder sig bort från dess tecken.” (Koranen 21:32)

Det är ett vetenskapligt faktum att atmosfären, med sina gaslager, fungerar som ett skyddande hölje runt jorden. Den skyddar livet från skadlig strålning från solen, som UV-strålar och kosmiska partiklar.

Utan detta skydd skulle liv på jorden vara omöjligt — temperaturen skulle sjunka till runt −270,5 °C, samma temperatur som i det kalla tomrummet i rymden.

Järn från meteoriter

I Surah Al-Hadid står det:

”Vi har sänt ner järnet, i vilket det finns stor styrka och många nyttor för människan.” (Koranen 57:25)

Enligt forskaren M. E. Walrath är järn inte naturligt från jorden.

Vetenskapen visar att jorden för miljarder år sedan träffades av meteoriter, och det var just i dessa meteoriter som järnet fanns. När de slog ner på jorden frigjordes järnet genom explosioner — vilket förklarar hur vi idag har tillgång till det.

Havens möte

I Surah Ar-Rahman står det:

”Han lät de två haven mötas, sida vid sida. Däremellan finns ett hinder, så att de inte blandas.” (Koranen 55:19–20)

Vetenskapen har upptäckt att där två olika hav möts finns det faktiskt en naturlig barriär som skiljer dem åt. Denna barriär gör att båda haven kan behålla sina unika egenskaper, såsom temperatur, salthalt och densitet.

Det är anmärkningsvärt att Koranen beskrev detta långt innan modern vetenskap kunde förklara fenomenet.

Solens rörelse i omloppsbana

I Surah Al-Anbiya står det:

”Det är Han som har skapat natten och dagen, solen och månen — alla svävar de i en omloppsbana.” (Koranen 21:33)

I många århundraden trodde man att solen var stationär, och det var först under 1900-talet som astronomer allmänt accepterade att solen faktiskt rör sig genom rymden i en egen bana.

Idag vet vi att solen, månen och alla himlakroppar befinner sig i ständig rörelse i sina respektive omloppsbanor.

Koranen beskrev detta faktum redan för över 1400 år sedan, långt innan mänskligheten hade tillgång till teleskop eller modern astronomi.

Bergen som pålar

I Surah An-Naba säger Allah (SWT):

”Har Vi inte gjort jorden till en viloplats, och bergen som pålar?” (Koranen 78:6–7)

I sin bok Earth (1986) förklarar geofysikern Frank Press att berg fungerar som pålar, med djupa rötter som sträcker sig långt ner i jordens inre.

Till exempel har Mount Everest, som reser sig cirka 9 km över havsnivån, en ”rot” som går över 125 km ner i jordskorpan.

Detta bekräftar den koraniska beskrivningen av bergen, inte bara som synliga formationer utan som djupt förankrade strukturer som bidrar till jordens stabilitet.

Universums expansion

I Surah Adh-Dhariyat säger Allah (SWT):

”Och himlen har Vi byggt med kraft, och Vi är sannerligen de som utvidgar den.” (Koranen 51:47)

Den världsberömde fysikern Stephen Hawking skrev i sin bok A Brief History of Time:

”Upptäckten att universum expanderar var en av 1900-talets största intellektuella revolutioner.”

Men Koranen nämnde redan för över 1400 år sedan att himlen utvidgas, långt innan teleskop eller modern fysik kunde bevisa det.

Detta visar återigen hur Koranen innehåller insikter som stämmer överens med nutida vetenskap — något som inte kan förklaras av mänsklig kunskap på 600-talet.

Smärtreceptorer

I Surah An-Nisa står det:

”Vi ska låta dem som förnekar Våra tecken brännas i Elden. Varje gång deras hud är förbränd, ger Vi dem en ny hud, så att de ska fortsätta känna smärtan. Gud är allsmäktig, allvis.” (Koranen 4:56)

Under lång tid trodde man att smärta endast kändes via hjärnan.

Men modern vetenskap har upptäckt att smärtreceptorer finns i huden — och utan dessa skulle människan inte kunna känna smärta.

Denna koranvers förklarar exakt detta faktum över 1400 år innan det vetenskapligt bevisades.

Inre vågor i haven

I Surah An-Nur har Allah (SWT) uppenbarat:

”Eller som mörker i ett bottenlöst hav, övertäckt av vågor, ovanpå vilka finns andra vågor, ovanpå vilka finns moln — mörker över mörker. När han sträcker ut handen kan han knappt se den. Den som Allah inte ger ljus, för honom finns inget ljus.” (Koranen 24:40)

Det är först nyligen som oceanografer har upptäckt att vågor inte bara förekommer på havets yta, utan även inuti haven, djupt under ytan.

Dessa inre vågor är osynliga för blotta ögat och kan endast upptäckas med specialiserad utrustning.

Pannloben

I Surah Al-Alaq, i berättelsen om Abu Jahl — en grym och förtryckande ledare under profeten Muhammeds (frid och välsignelser vare med honom) tid — uppenbarade Allah (SWT) en varning till honom:

”Nej, om han inte slutar, ska Vi gripa honom vid pannan — den lögnaktiga, syndiga pannan.” (Koranen 96:15–16)

Enligt boken Essentials of Anatomy and Physiology ansvarar frontalområdet i hjärnan för beslutsfattande, motivation, planering och rörelsekontroll. Det är alltså just denna del — pannloben — som Koranen nämner.

Studier visar dessutom att lögnaktigt beteende är kopplat till ökad aktivitet i pannloben, särskilt i den prefrontala cortexen.

I en studie från University of Pennsylvania, där frivilliga deltog i en datorstyrd lögndetektorundersökning, såg man att lögnare uppvisade ökad aktivitet just i den prefrontala och premotoriska delen av hjärnan.

SubhanAllah. Och Allah vet bäst.

Fingeravtryckens unika kod

Redan år 1858 antydde William Herschel att varje människas fingeravtryck är unikt. Detta gör fingertoppen till en exklusiv identifierare för varje individ.

Men Koranen nämnde detta över 1200 år tidigare, i ett sammanhang där de som förnekade uppståndelsen ifrågasatte Guds makt:

”Tror människan att Vi inte kan sätta ihop hennes ben? Jo, Vi förmår att även återge hennes fingertoppar i fulländad form.” (Koranen 75:3–4)

Avgudadyrkarna i Mekka tvivlade på att Gud skulle kunna återuppväcka de döda. Men Gud svarar att Han inte bara kan återskapa deras ben, utan till och med fingertopparna exakt som de var.

Varför just fingertopparna? En människa som ville betona Guds makt hade kanske sagt ”återge deras ansikten”, eftersom ansikten är mer synliga och upplevs som mer unika. Men Gud valde fingertopparna — en detalj som inte var känd för sin unikhet vid den tiden, men som vi idag vet bär varje individs unika identitet.

Det är först med modern vetenskap och teknik vi förstått att ingen människa i världshistorien har haft exakt samma fingeravtryck som någon annan — inte ens enäggstvillingar.

Endast Skaparen kunde ha använt just detta exempel.

Universum i ett tillstånd av rök

Den moderna kosmologin — både teoretisk och observationell — visar tydligt att hela universum en gång var som ett tätt, hett och ogenomskinligt gasmoln, alltså i ett tillstånd som kan liknas vid rök.

Detta är idag ett odiskutabelt vetenskapligt faktum inom standardmodellen för universums utveckling. Forskare har till och med observerat hur nya stjärnor bildas ur resterna av detta ursprungliga tillstånd.

De lysande stjärnor vi ser på natthimlen var — precis som hela universum — en gång del av detta kosmiska rökiga tillstånd.

Koranen beskrev detta redan för över 1400 år sedan:

”Sedan vände Han sig mot himlen medan den ännu var rök…” (Koranen 41:11)

ثُمَّ اسْتَوَىٰ إِلَى السَّمَاءِ وَهِيَ دُخَانٌ

Eftersom både jorden och himlarna har bildats ur samma ursprungliga materia bekräftar detta återigen Koranens exakta beskrivning av skapelsen.

Andnöd på hög höjd

Atmosfärens existens var okänd fram till år 1648, då Blaise Pascal bevisade att lufttrycket minskar ju högre upp man kommer över havsytan.

En människa kan normalt hantera höjder upp till cirka 10 000 meter utan allvarliga problem. Men ju högre man stiger minskar både lufttrycket och syrehalten, vilket leder till:

• Bröstet känns trångt
• Andnöd (dyspné)
• Syrebrist
• Cirkulationskollaps och död om tillståndet kvarstår

På 600-talet trodde människor att ju högre upp man steg i bergen, desto friare och lättare skulle man känna sig. Men Koranen beskrev något helt annat — exakt vad modern vetenskap bekräftat:

”Den som Allah vill leda, hans bröst vidgar Han för islam. Men den Han vill låta gå vilse, hans bröst gör Han trångt och snävt — som om han försökte stiga upp mot himlen.” (Koranen 6:125)

…كَأَنَّمَا يَصَّعَّدُ فِي السَّمَاءِ

Detta är en exakt beskrivning av vad som händer i den mänskliga kroppen vid stigande höjd: tryckförändring, syrebrist och andnöd. Ingen på den tiden kunde ha haft denna kunskap om atmosfärens lager, lufttryck eller syrets betydelse för liv.

Romarnas nederlag vid jordens lägsta punkt

”Romarna har besegrats i det lägsta (eller närmaste) landet. Men efter sitt nederlag kommer de att segra — inom några år.” (Koranen 30:2–4)

غُلِبَتِ الرُّومُ فِي أَدْنَى الْأَرْضِ وَهُمْ مِنْ بَعْدِ غَلَبِهِمْ سَيَغْلِبُونَ فِي بِضْعِ سِنِينَ

I versen beskriver Gud platsen där nederlaget skedde som ”adna al-ardh”.

• Ordet adna betyder både ”närmast” och ”lägst”.
• Klassiska lärda tolkade det ofta som ”närmast” Arabien.
• Men modern vetenskap har visat att det också bokstavligen var den lägsta platsen på jorden.

Geologiska studier bekräftar nu att området runt Döda havet, där striderna ägde rum, är den lägsta platsen på jordens yta — cirka 418 meter under havsnivån.

Molnets vikt

Ett moln består av små vattendroppar och iskristaller som bildas när vattenånga kondenseras i atmosfären. När dessa små partiklar kolliderar med varandra börjar de sväva uppåt. Anledningen kallas lyftkraft, den uppåtriktade kraft som verkar på ett föremål i en vätska, som luft.

Ett molns typiska volym är omkring 1 km³, och dess densitet är cirka 1,003 kg per m³ — vilket är ungefär 0,4 % lägre än den omgivande luften. Det är därför moln svävar. Efter att ha gjort vissa beräkningar finner vi att ett typiskt moln väger omkring en miljon ton, eller cirka 450 000 kilogram.

Koranen kommer från en tid och särskilt en plats med mycket lite allmän vetenskaplig kunskap. Det vore frestande att anta att moln var lätta föremål i luften — många tror det fortfarande. Men Allah, Skaparen av just dessa moln, skulle inte göra ett sådant misstag.

Dessa verser är ett bevis på att den heliga Koranen är Guds gudomliga ord.