Hur började livet?
Vi vet att livet finns idag. Vi människor finns här. Djur, växter och miljarder andra organismer lever omkring oss.
Men om vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden kommer vi till en mycket svårare fråga:
Hur uppstod det allra första livet?
Om jorden en gång endast bestod av icke-levande materia, hur gick vi från vanlig kemi till någonting som kunde växa, kopiera sig självt och så småningom utvecklas?
Detta brukar diskuteras under begreppet abiogenes – alltså tanken att de första formerna av liv uppstod genom naturliga kemiska processer.
Forskare har olika hypoteser om hur detta kan ha gått till. Men vi har fortfarande ingen fullständig förklaring till exakt hur det första livet uppstod.
Och här kommer en intressant tankeställare:
Tänk om livet inte bara är resultatet av blinda och slumpmässiga processer? Tänk om det finns en intelligens bakom?
RNA – en möjlig början
En känd idé om livets ursprung kallas RNA-världen.
RNA är en molekyl som påminner om DNA. Det intressanta med RNA är att det både kan bära information och, i vissa former, hjälpa till med kemiska reaktioner.
Därför finns hypotesen att RNA eller liknande molekyler kan ha spelat en viktig roll innan dagens avancerade celler existerade.
Tanken är ungefär:
Enkla kemiska ämnen fanns på den tidiga jorden. Genom olika naturliga processer bildades mer avancerade molekyler. Någonstans på vägen uppstod system som kunde göra kopior av sig själva.
När någonting väl kunde reproducera sig kunde en tidig form av evolution börja.
Det låter enkelt när man sammanfattar det så.
Men mellan ”det finns kemiska ämnen” och ”det finns ett system som kan kopiera sig självt” finns ett enormt steg.
Det är just detta steg som är så fascinerande.
Liv behöver mer än bara rätt ämnen
Föreställ dig att du hittar en mobiltelefon på marken.
Du vet att telefonen består av vanliga grundämnen. Det finns metaller, kisel, kol och andra ämnen.
Men det räcker inte att samla samma grundämnen i en hög för att få en fungerande telefon.
Delarna måste också vara ordnade på rätt sätt.
Och dessutom krävs mjukvara – information som gör att systemet fungerar.
På ett liknande sätt består livet av vanliga ämnen som finns i naturen.
Men dessa ämnen är organiserade i oerhört avancerade system.
Det leder oss till en av de mest intressanta frågorna om livets ursprung:
Varifrån kom ordningen och informationen som gjorde att den första formen av liv faktiskt fungerade?
DNA och RNA bär information
DNA kan förenklat beskrivas som ett system där information lagras genom ordningen på fyra olika kemiska ”bokstäver”.
RNA fungerar på ett liknande sätt.
RNA använder baserna: A, U, G och C.
Det viktiga är inte bara att dessa byggstenar finns.
Ordningen spelar också roll.
Tänk på vårt språk.
Bokstäverna H U S bildar ordet ”hus”.
Men om samma bokstäver placeras i en annan ordning får vi något annat.
På samma sätt spelar ordningen hos byggstenarna i DNA och RNA stor roll för biologiska funktioner.
Därför kan man tala om biologisk information.
Och då kommer den stora frågan:
Varifrån kom den första informationen?
Kan slumpen ensam förklara allt?
Anta att en viss fungerande RNA-molekyl behöver ungefär 200 byggstenar.
Eftersom det finns fyra möjliga baser på varje position blir antalet möjliga kombinationer enormt.
För 198 positioner finns ungefär: 4¹⁹⁸ ≈ 10¹¹⁹ möjliga sekvenser.
Det är ett tal med omkring 119 nollor.
Men här är det viktigt att förstå vad detta betyder – och vad det inte betyder.
Det betyder inte automatiskt att sannolikheten för att livet uppstod naturligt var exakt 1 på 10¹¹⁹. Det skulle kräva att endast en enda exakt sekvens fungerade och att processen bestod av helt oberoende, slumpmässiga försök.
Så enkelt beskriver forskare normalt inte livets uppkomst.
Men tankeexperimentet visar ändå något viktigt:
Det finns ett ofattbart stort antal möjliga molekylära kombinationer. Hur uppstod de kombinationer som faktiskt kunde göra något användbart?
Det är en legitim och fascinerande fråga.
”Men evolutionen löser väl det?”
Här behöver vi skilja mellan två saker.
Evolution förklarar hur levande populationer förändras över generationer genom bland annat mutationer och naturligt urval.
Men evolution genom naturligt urval behöver något att arbeta med.
Det måste redan finnas någon form av system som kan: kopiera sig, föra information vidare och skapa variation.
Frågan om livets ursprung kommer alltså före den vanliga biologiska evolutionen.
Det är därför man inte helt enkelt kan säga: ”Evolution skapade det första livet.”
Man behöver fortfarande förklara hur de första systemen som möjliggjorde evolution uppstod.
Det är här frågan blir riktigt intressant.
Varifrån kommer information?
Titta omkring dig.
En bok innehåller information. Ett datorprogram innehåller information. Ett meddelande på din telefon innehåller information.
Om du såg texten:
”Möt mig utanför huset klockan 18.”
skulle du aldrig tänka: ”Vilken märklig slump att bokstäverna råkade hamna exakt så.”
Du skulle direkt förstå att någon hade skrivit meddelandet.
Varför?
Därför att bokstäverna inte bara är ordnade – de förmedlar meningsfull information.
Detta används ibland som en jämförelse med biologisk information.
DNA är naturligtvis inte bokstavligen ett mänskligt språk och kemiska processer är inte samma sak som någon som skriver en bok.
Men jämförelsen väcker ändå en intressant filosofisk fråga:
Om informationen i livet kräver en mycket specifik organisation, vad är den bästa förklaringen till att denna organisation över huvud taget uppstod?
Slutsats – allt detta pekar mot en Skapare
När vi ser på livets ursprung står vi inför en grundläggande fråga:
Varifrån kommer informationen, ordningen och förmågan till liv?
DNA och RNA består inte bara av kemiska ämnen. Det är ordningen på byggstenarna som bär biologisk information och gör olika funktioner möjliga.
Och information är en viktig ledtråd.
När vi ser en bok vet vi att det finns en författare. När vi ser programmeringskod vet vi att det finns en programmerare. När vi ser en avancerad konstruktion förstår vi att det finns en konstruktör.
Information pekar mot intelligens. Design pekar mot en designer.
Varför skulle vi då se livets informationsrika system och automatiskt utesluta en intelligens bakom dem?
Universum självt pekar längre
Det handlar dessutom inte bara om DNA.
Hela universum följer lagar som möjliggör materia, stjärnor, planeter, komplex kemi och slutligen liv.
Det leder till en ännu större fråga:
Varför finns ett universum som över huvud taget tillåter liv?
Att säga ”naturlagarna gjorde det” löser inte den yttersta frågan.
Varifrån kommer naturlagarna? Varför finns universum? Varför finns någonting istället för ingenting?
Vetenskapen kan beskriva hur naturen fungerar. Men det utesluter inte en förklaring till varför naturen och dess lagar finns från första början.
Precis som förståelsen av hur en motor fungerar inte tar bort behovet av en konstruktör.
Det leder till en oberoende Skapare
Om universum är beroende av en förklaring kan den yttersta förklaringen inte bara vara ännu en beroende sak. Då flyttar vi bara frågan ett steg bakåt.
Till slut måste vi komma till något som inte själv är skapat eller beroende av något annat, men som allt annat ytterst är beroende av.
En evig, oberoende och intelligent Skapare.
Det är Gud.
Därför passar flera argument ihop:
- Information → intelligens.
- Design → designer.
- Skapelse → Skapare.
- Det beroende → en yttersta oberoende grund.
För muslimen är denna Skapare Allah – Al-Khāliq.
Koranen ställer frågan väldigt direkt:
”Har de skapats ur ingenting? Eller är de själva skaparna? Har de skapat himlarna och jorden?”
Koranen 52:35–36
Vi skapade inte oss själva. Absolut ingenting kan inte medvetet skapa någonting. Och om skapelsen är beroende kan dess yttersta grund inte själv vara ännu en beroende del av skapelsen.
Bakom informationen finns intelligens. Bakom designen finns en designer. Och bakom skapelsen finns en Skapare.
Det är därför livets ursprung inte bara väcker frågan hur livet började, utan den ännu större frågan:
Vem ligger ytterst bakom allt?
Det teistiska svaret är tydligt:
Gud – den evige och oberoende Skaparen som själv inte är skapad, men som allt annat ytterst är beroende av.